Back from the dead

Hej och god morgon på er! Jag har lyst med min frånvaro här ett bra tag, men jag har känt mig sjukt stressad och så, så har verkligen inte haft energi till att skriva. Och dessutom skulle typ alla inlägg bli "Jag är trött", "jag vill sova nuuuu", "snälla ge mig en säng på jobbet" typ, och det är ju inte så kul liksom. Men nu så! 
 
I skrivande stund sitter jag på jobbet och väntar in en elev som jag ska hjälpa med lite plugg, så jag tänkte att jag kan skriva av mig lite här nu eftersom det var ett tag sedan. Såå jag får varna er, det blir ett långt inlägg!
 
Först och främst: jag älskar mitt jobb!!! Det är så himla kul! Att jobba med nyanlända elever är såå himla lärorikt och roligt. Jag har inte haft en enda tråkig dag på jobbet än, tack vare att mina elever är så himla härliga.
 
Dock så känner jag att det är väldigt stressande och svårt för mig också. Jag har ingen pedagogisk utbildning, och även om jag har jobbat som lärarvikarie i ca 1,5 år innan jag började med SVA så är det här en annan grej. Och jag bara kastas in i det. Dessutom förväntas jag planera för både mig och min kollega, och jag har ingen aning om hur man ens planerar hahah?! Eller liksom, jag vet ju inte vad eleverna ska kunna. Det finns visserligen en kursplan om man kikar på skolverkets sida, but still. Vi följer inte direkt några mallar här haha.
 
På tal om jobb. Igår när jag skulle gå hem blev jag inkallad till chefen. Hon ville rekommendera mig att inte umgås med eleverna på rasterna, utan istället sitta i personalrummet eller mitt arbetsrum. Det är tydligen för min egen skull, för man tappar tydligen respekt som lärare om man är "för mycket kompis" med eleverna. Chefen sa det inte alls otrevligt eller gav mig en uppläxning, utan det var mer som ett tips. Och självklart log jag, nickade, och sa typ: "Absolut, det ska jag tänka på. Det är inget jag har upplevt som ett problem hittills, men jag ska givetvis tänka på det i fortsättningen."
 
Och jag kommer absolut lyssna på det hon sa. Jag kommer inte hänga med eleverna i korridoren (vilket jag annars tycker är roligare än att hänga i personalrummet) i fortsättningen. Men jag kan inte påstå att jag håller med om det rektorn sa. Min upplevelse so far är snarare motsatsen.
 
Tack vare att jag har en avslappnad och vänskaplig relation till mina elever så har jag förtjänat deras respekt. De lyssnar jättebra på mig, och de få gånger jag ryter ifrån så blir det knäpptyst. De är inte dumma. De fattar när jag är lärare och när jag är mer som en kompis. De respekterar mig som lärare när jag undervisar, och på rasterna vet de att de kan skoja och prata om allt möjligt med mig.
 
Jag tycker personligen att det känns som att extremstränga metoder är ganska ute. Men visst, upplever man att det funkar bra att skrika halsen av sig varje lektion bara för att få elevernas uppmärksamhet, så kör på det. Själv föredrar jag dock att lägga mig på en mer jämlik nivå. Det ska vara tydligt vem som är lärare, men jag tycker inte om att göra värsta klyftan. Har man attityden "JAG är lärare, du är elev" så tycker jag det känns som att man sätter sig själv som lärare i en större och viktigare position än eleven. Och det är inte så jag vill ha det. Jag föredrar att se eleverna mer som mina jämlikar. Elevens lärande ska vara i fokus. Lärare är ju faktiskt till för elevens skull, vårt jobb är att hjälpa eleverna med inlärning. Maktpositioner känns ganska ute i mina ögon.
 
Respekt har ingenting med makt att göra. Respekt är något man förtjänar, inte något man tvingar fram. Man kan däremot framtvinga lydnad och underordnad, men det är inte samma sak som respekt.
 
Dessutom anser jag att det är bra för elevernas språkutveckling att försöka använda det svenska språket i vardagliga konversationer. De lär sig grunder, ord och meningar etc. i böckerna. Men för att utvecklas mer behöver de använda språket "på riktigt" också. Så jag ser egentligen mest fördelar med att jag pratar med eleverna på rasterna, eftersom vi då övar på att använda språket och dessutom bygger upp ett förtroende och ömsesidig respekt.
 
Men givetvis respekterar jag vad min chef har sagt. Hon har lång erfarenhet i skolan och hennes erfarenhet är säkert att det är lätt för eleverna att köra över läraren om man är "för mycket kompis" som hon sa. Och självklart kommer jag att låta bli att hänga med dem i korridoren i fortsättningen. Men det betyder inte att jag delar åsikten om att det är det bästa ;)
 
Vad har ni för åsikter om detta? Respekterar man en lärare mindre om man har en mer "avslappnad" relation? Eller jag kanske ska vända på frågan; har en sträng lärare mer respekt och pondus i klassen? Tycker ni att rektorn har rätt i att jag inte borde umgås med eleverna i skolan (hon sa att vad jag gör privat är en annan sak, men jag bör inte umgås med dem i skolan)? Eller tycker ni att det är bra att man som lärare ger eleverna uppmärksamhet och så? Har ni några åsikter alls så skriv, skriv, skriv!


Kommentarer
Postat av: Marielle

En tanke som dök upp i mitt huvud var att om du inte är med och pratar med dem på rasterna så kanske de pratar med varandra på sina modersmål istället? Det för ju inte direkt deras utveckling framåt. Jag har själv tänkt tanken att det är dumt att bli för mycket kompis med eleverna men jag vet inte riktigt vad jag baserar det på för att vara ärlig. Förmodligen på något uråldrigt förhållningssätt som din chef har fastcementerat i sitt tänk.

Svar: Det är precis det de gör! De pratar svenska med mig, men persiska med varandra. Så det klart de kommer fortsätta prata persiska med varandra, det är ju lättare och de förstår varandra bättre... Så jaa, det blir ingen större utveckling av språket på rasterna!

Och det är väl så, att standarden har alltid varit att elever och lärare inte ska umgås. Men jaa det är väl något som hänger kvar sedan urminnes tider ;) Och jag tycker inte det är konstigt om lärare pratar med sina elever i skolan... Dessutom blir det ju som utbildning för dem i detta fallet ;)

Thank you för dina synpunkter btwwww! Uppskattas :D
Miss Waffles

2016-01-30 @ 18:18:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: