Helt död

Jag och bloggen har en sak gemensamt - vi är helt döda just nu? Asså jag har verkligen inte orkat blogga... Förlåt! Och just nu känner jag mig lika död som bloggen varit de senaste veckorna.

I fredags åkte jag och Lovisa till Rhodos, så just nu ligger vi på varsin soffa i hotellobbyn och min mage dödar mig snart. Har haft sååå ont i magen hela veckan, jättejobbigt :( 

Men slut med negativitet nu! Rhodos är heeeelt fantastiskt!! Och hotellpersonalen - alltså jag älskar dom! Så mycket. På riktigt. Alla är helt underbara, och såå vänliga och välkomnande och bara åååååh! Vill bo på hotellet för alltid. På riktigt, människorna här känns redan mer som en familj än min riktiga familj hemma. Så jag behöver nog inte ens skriva att jag fasar inför fredag när vi ska åka hem. 

Jag och Lovisa har valt att vara sociala istället för att sitta med mobilerna den här resan, så våra telefoner har bott på hotellrummet nästan hela tiden. Därför har jag knappt några bilder. Men lite ska jag allt kunna bjuda på :)

Bergen som syns i horisonten är Turkiet! Såå sugen på en båttur dit, men pengarna räcker inte riktigt :)


29 grader i vattnet, som för övrigt är klarblått och helt underbart - behöver jag säga hur mycket jag älskar det?! Solen steker på som tusan, så den blåsiga sidan av ön är att föredra (även om botten är bättre på den vindstilla sidan..). 

En dag gjorde jag Fish spa! Har alltid velat testa, och det var lika nice som jag trodde! Hade kunnat sitta hela dagen, utan problem.. :)

En heeel del drinkar och shottar har det blivit. Jag som vanligtvis inte dricker har hunnit med min första fylla + två till efter det. Heh. Men kul har vi haft!! 

Och maten är amazing!! Detta är typ det jag käkat mest - pommes och tzatziki. Såå gott! Eller som jag sa när jag beställde - en souvlaki utan kött. Haha, servitören såg lite frågande ut. Men tar man bort köttet från en tallrik med souvlaki har du resultatet här ovan. Gott!

Slutligen bjuder jag på en selfie av en mycket flygrädd Emma!

Så himla fin bild! Eller? Not...

Har dock nästan blivit av med flygrädslan efter att jag fascinerat kollade på utsikten från flygplanet. Det var faktiskt riktigt häftigt att se allt uppifrån, och så småningom försonades jag lite mer med tanken på att vara så högt upp :)

Hoppas ni har det fantastiskt hemma i Sverige eller var ni än befinner er. Jag har det superbra! Och nu blir det stranden en stund till :) 








Stress, stress, stress, paniiiiiiiiik

Rubriken beskriver mitt tillstånd ganska bra. Är så stressad och panikig att jag har ont i magen. Det är nästan på samma nivå på gymnasiet då jag trodde jag skulle faila typ 1/3 av alla kurser. Med andra ord är jag nästan så stressad att jag blir handlingsförlamad, vilket inte får hända!!!

För att komma till sak; jag har fått mitt officiella antagningsbrsked nu (WOHOOO!) och det är så jääääääääkla mycket att fixa!! Är livrädd att inte hinna, för jag har ju sjukt kort tid på mig. Åker ju om typ två (!!!) månader. Och måste först söka studielån, vilket jag inte har nån aning om hur lång tid det tar? Och när jag har fått det officiella intyget från CSN kan jag åka på intervju på ambassaden i Stockholm, vilket är väldigt tidskrävande - och det panikar mig att jag inte vet hur tidskrävande "tidskrävande" är. Och utöver detta är det massa skit som ska fyllas i och blablablaaaaaaa. Kan inte tänka när jag är så här stressad och jag är skiträdd att göra nånting fel. Gaaaaah! Får typ fortsätta spamma min handledare med frågor på mejlen hehe. 

Men, under all stress, är jag fett jävla taggad såklart!!! Jag är ju verkligen antagen nu, vilket betyder att ja kan åka! Och visum och sånt bara jag hoppas löser sig, även om det är sjukt ont om tid - det måste det göra!!

Några peppande ord skadar såklart inte! Och har ni dåliga erfarenheter av visumansökningar eller amerikanska ambassaden eller liknande - snälla, vänta tills jag är på andra sidan Atlanten med att berätta dessa historier för mig ;D

Nu ska jag sova och imorrn blir det student för min systerdotter! 

Nattinatti skatti!

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig...

...men det kan bli så himla mycket bättre!

Jag hade ju fått min preliminära antagning till college och väntade bara på det officiella beskedet. Men så idag hade jag fått ett röstmeddelande från organisationen jag sökte genom där dom sa att dom försökt nå mig och att jag gärna får ringa upp eftersom dom har dåliga besked från skolan. Gissa om jag fick hjärtat i halsgropen och det kändes som att tårarna var på väg?!

Det här har varit min mardröm! Det har aldrig funnits nåt alternativ för mig och det har hela tiden låtit som att jag helt klart är antagen. Kunde det verkligen vara så att jag inte skulle få åka till USA trots allt?

Självklart ringde jag upp så fort jag hörde meddelandet. Och det var dåliga nyheter. För nu hade skolan skärpt antagningen inför hösten, så det går inte att komma in om man har för låga betyg. Tidigare har man blivit antagen ändå om man skriver ett Letter of Purpose vilket var det jag fick besked om och gjorde. Men nu hade det ändrats, vilket innebär att min ansökan nekades trots allt. Men. Som tur var fanns ett men! Organisationen har ett nytt samarbete med en annan skola i Kalifornien!!!

Dom själva vet inte heller så mycket, men jag sa att jag definitivt är intresserad! Den nya skolan låter som att den kommer passa mig ännu bättre än den förra!! Den är mindre och har inte så många internationella studenter, därför är det mer "typiskt amerikanskt". Och det är ju precis det jag vill uppleva! Jag vill lära mig mer om den amerikanska kulturen och samhället, så blev jätteglad när jag fick höra om det här alternativet!!

Det jobbiga är ju dock att jag nu får börja om med ansökan haha! Men det är inte så farligt ändå, rätt kul att fylla i papper haha!

Är i alla fall astaggad på det här, trots att det inte blev som det var tänkt! Men jag tror att allt händer av en anledning, och jag är säker på att det här kommer bli AWESOME!!!