Stress, stress, stress, paniiiiiiiiik
Rubriken beskriver mitt tillstånd ganska bra. Är så stressad och panikig att jag har ont i magen. Det är nästan på samma nivå på gymnasiet då jag trodde jag skulle faila typ 1/3 av alla kurser. Med andra ord är jag nästan så stressad att jag blir handlingsförlamad, vilket inte får hända!!!
För att komma till sak; jag har fått mitt officiella antagningsbrsked nu (WOHOOO!) och det är så jääääääääkla mycket att fixa!! Är livrädd att inte hinna, för jag har ju sjukt kort tid på mig. Åker ju om typ två (!!!) månader. Och måste först söka studielån, vilket jag inte har nån aning om hur lång tid det tar? Och när jag har fått det officiella intyget från CSN kan jag åka på intervju på ambassaden i Stockholm, vilket är väldigt tidskrävande - och det panikar mig att jag inte vet hur tidskrävande "tidskrävande" är. Och utöver detta är det massa skit som ska fyllas i och blablablaaaaaaa. Kan inte tänka när jag är så här stressad och jag är skiträdd att göra nånting fel. Gaaaaah! Får typ fortsätta spamma min handledare med frågor på mejlen hehe.
Men, under all stress, är jag fett jävla taggad såklart!!! Jag är ju verkligen antagen nu, vilket betyder att ja kan åka! Och visum och sånt bara jag hoppas löser sig, även om det är sjukt ont om tid - det måste det göra!!
Några peppande ord skadar såklart inte! Och har ni dåliga erfarenheter av visumansökningar eller amerikanska ambassaden eller liknande - snälla, vänta tills jag är på andra sidan Atlanten med att berätta dessa historier för mig ;D
Nu ska jag sova och imorrn blir det student för min systerdotter!
Nattinatti skatti!
